tålamod

Kommentera
Tiden går väldigt fort just nu. Sen senast har jag hunnit vara hos läkaren och tagit prover (hoppas på svar i veckan), varit på begravning som var så himla fin men så fruktansvärd hemsk. Efter allt som hänt sedan detta år startade så bröt jag ihop på begravningen. Bägaren rann över helt enkelt. Jag skulle så himla gärna vilja ha en lugn stund. Bara få känna den där glädjen igen - det kommer väl kanske men inte just nu bara. Jag ser inget slut på detta elände just nu. 
 
Annars då, jo ni! I fredagskväll efter jobbet åkte jag hem till Emma Philip Max och Benjamin. Emma och Philip skulle nämligen bort ner till malmö så jag skulle vara barnvakt. Sov i stort sätt ingenting den natten då jag inte alls är van med ljuden av barn. Dessutom har Benjamin något klickande för sig på natten som gjorde att jag inte kunde sova. På morgonen vid halv sex valde max att vakna till så då var det dags för blöjbyte innan vi kunde sova vidare. Det är så himla ovant att ta hand om barn, full fart hela tiden, full koncentration på vad dem gör och var dem är. Nog för att jag älskar dessa små pojkar mer än allt så kände jag att jag absolut inte är redo för några barn än. Jag har inte det tålamodet som krävs för Benjamin började sin trots. Jag och mamma delade iallafall på barnhelgen så på lördagskvällen umgicks jag med Arvid Jesper Haza och Jessica. Det var supertrevligt och kvällen avslutades på harrys. Arvid och Jesper sov hos mig och eftersom dom inte gick ut så väntade de så snällt på mig klockan två. 
 
Idag tog vi oss en brunch på sulle innan vi gick och köpte lite "krya på dig" saker till Anton som är sjuk. Åkte till julita och umgicks med barnen igen innan det var dags för fotbollsmatch. Skandalmatch.. 
 
Benjamin älskar att gömma sig, speciellt för alla "monster" som springer runt i huset. Så när han vaknar på morgonen så var det första han sa "ullan, gömsig" och kastar sig under täcket och pekar "mostret kommer, fort ullan, gömsig!" haha. Underbar!