Länge nu har jag lagt saker och ting bakom mig, inte riktigt hunnit tänka igenom eller känna efter hur sakerna känns. Jag lyssnar hellre på andra och försöker stödja dom i deras problem istället för att ta tag i mina egna. I förrgår fick jag två besked med helt olika innebörder. Dels så ska jag inte längre jobba kvar på min avdelning på jobbet för att en annan kollega mår dåligt på sin. Så vi ska byta vilket innebär att jag snart börjar på herr-avdelningen. Blandade känslor angående det men det är alltid kul med lite utmaningar så det blir nog bra. Det finns härliga personer där "uppe" som kommer hjälpa mig! På vägen hem ringer min syster mig, hon torrpratar lite så jag förstår att något hänt. När jag väl är hemma släpper hon bomben. Det blev verkligen som en bomb för mig. Alla känslor hann ikapp mig och det som hänt under tidens gång plockades fram igen. Jag blev så himla ledsen och hela dagen igår gick jag och smågrät och kunde inte koncentrera mig. Jag är rädd och har ångest över att jag kanske inte hinner träffa personen en sista gång och det gör så ont. Det känns som min familj aldrig får vara frisk.. Alltid är det någon som är sjuk. Jag vill bara att alla ska få vara friska nu! Jag är iallafall att jag har så himla fina vänner och en underbar familj som stöttar och håller ihop oss alla, trots motgångar!
I morgon är det en speciell dag. Det är nämligen Maxs dopdag. Jag ska återigen få bli gudmor/fadder till en underbar liten pojke. Dessa gossar är så guld värda! Idag gick jag till frisören och gjorde en ganska radikal förändring. Har numera varit väldigt ljudhårig och jag har tyckt att det varit ganska fint, men nu är jag åter igen mitt gamla vanliga jag, mörkhårig. Det är lite ovant men jag vänjer mig snart, jag gillar det iallafall!
skriven
<3 sänder massa kramar och tankar till er genom datorn.